Vart tar tiden vägen?

I dag är Ines redan 3 veckor gammal!! Lilla fina älsklingen växer så det knakar och vi har redan gått upp en storlek i både blöjor och på kläder.
Alla man träffar säger: - Njut av bebistiden för det går såå fort.
Och det gör det verkligen. Rätt som det är springer hon väl omkring här hemma och busar med hundarna.

Livet är underbart!

Älskade underbara

Jag älskar er av hela mitt hjärta

Nu är Ines rum klart

Tapeten kommer från Midbec och kollectionen heter Belle rose. Tavlan har Ines fått av moster Madde. Barbapappaboken är mammas gamla.
Ines sover så gott om dagarna i detta underbara bäddset från Lundmyr of Sweden.

Pappas och mammas gamla skor.
Denna fina häst har mormor sytt till Ines
Visst är det mysigt? Gardinerna har farmor sytt och blomman har Ines fått av Christian och Lovisa. Lamporna kommer från Hem & hobby och kappan är från Ikea.
Underbara Jellycat björn som Ines fått av moster Madde och Morgan
Vimplarna i taket har vår granne sytt till Ines. Sänghimlen och spjälsängen kommer från Ikea.

Nå, vad tycks?

9 Oktober 2010

Det hela började på morgonen på lillasyster Maddes födelsedag den 8 oktober. Vattnet gick helt spontant hemma runt klockan 9. Robin kom hem och vi skrattade och stirrade omkring som snurriga hönor full av förväntan. Storsyster Annika och Filip kom hit och Annika satt och klockade värkarna. Fick snabbt täta värkar med 2-3 minuters mellanrum.

När klockan var 12 satte vi oss i bilen och åkte in. Värkarna var fortfarande hanterbara men ganska jobbiga och täta. När vi kom in sattes Ctg och jag blev undersökt. Öppen 4 cm och idag skulle det bli bäbis (trodde vi ja). Fick bada och provade lustgas. Vid denna tid hade jag regält ont. Kändes som jag kastades runt i smärtan och värkarna var så täta att jag inte fick vila i mellan. Det enda jag fick fram var -ge mig ryggmärgsbedövning! Bedövningen sattes 14.45. Underbara bedövning! När klockan var 17 undersöktes jag igen och var helt öppen. Därefter avtog mina värkar och värkstimulerande dropp sattes in. Timme efter timme låg jag och hade små värkar.

Droppet höjdes till max och jag kände fortfarande inga kraftiga värkar. När klockan började närma sig midnatt kom läkaren in och sa:

- Ja, du förstår väl att bäbisen inte kommer komma ut den riktiga vägen. Den ligger alldeles för högt upp för att hjälpa till mig sugklocka så vi får göra ett kejsarsnitt.

För mig kändes det som att hon lämnade ett dödsbesked. Det var fruktansvärt. Dom förbetedde mig inför operationen och jag sa att jag hade ont i vänster arm där droppet suttit. Barnmorskan som höll på att koppla bort droppet ropade på de andra i rummet och dom kom och tittade. Kanylen som suttit i blodådern hade åkt ur och satt sig i skinnet på mig. Jag hade i skinnet på undersidan av armen en stor ballong full med dropp. Droppet hade aldrig kommit in i blodet på mig. Därför kom aldrig värkarna igång igen.

Operationen gick ganska snabbt ca 20 minuter. Det var det värsta vi upplevt någonsin men helt magiskt ändå. Efter mycket slit hördes tillslut ett litet skrik. Ett underbart litet skrik. Klockan 00.49 föddes vår dotter Ines. Vilket ögonblick. Det blev inte på moster Maddes födelsedag men väldigt nära :) Därefter är det ganska dimmigt för mig. Väldigt kaotiskt och omtumlande men ändå en upplevelse i sig.

När vi fått vårt eget rum kom läkaren in till mig och ursäktade att det blivit som det blivit. Det hela med droppet var en ren läkarmiss som nu skall utredas. Det är deras uppgift att hålla koll på så att sådant fungerar.

Det var en jobbig upplevelse som jag hoppas jag inte får uppleva igen och om vi skaffar ett syskon till vår älskade lilla Ines så hoppas jag det går den naturliga vägen.

Vi är så jätte lyckliga nu och all smärta jag har går över när jag tittar på vår guldklimp. Vår älskade fina lilla Ines! Efterlängtade lilla underbaring! Detta är verkligen livets mening. Nu börjar livet på riktigt.

Livet är underbart!

Pappa och Ines myser i soffan.
Känslan är obeskrivlig

Ines är en isbjörnsbäbis

Älskade lilla snutt.

Älskade lilla Ines!

Äntligen är du här.

Vi mår bra alla tre efter omständigheterna. Hon kom till oss natten till lördag klockan 00.49 genom akut kejsarsnitt. 3495 g och 52 lång. Världens finaste lilla tjej! Vi är så otroligt stolta och lyckliga!! Tack alla för era fina gratulationer. Förlossningsberättelse skriver jag när vi landat.

Tröstshopping

Nää ingen unge än...Dag 9!
Tänk om det skulle bli så att den vill komma ut i morgon? Filip kom på min födelsedag. Ska då våran komma på lillasyster Maddes födelsedag? Det vore ju smidigt.

I gårkväll var Mini helt galen i magen. Jag kände mig som en tvättmaskin som centrifugerar på högsta fart. Vi var ju på kontroll igår och barnmorskan kände så väl att huvudknoppen var fixerad så fint i bäckenet. Annars hade jag trott att den tränade på kullerbyttor där inne. Robin lade sin hand på magen och kunde nästan ta runt foten på bäbisen. Det var nästan lite otäckt så mycket härjade den.
Nästa vecka på onsdag ska vi på överburenhetsbedömning på Kss. Får se hur det ser ut, om man är "mogen" för igångsättning annars om allt annat ser bra ut så får man vänta ett par dagar till. Såklart vill jag helst att förlossningen ska starta av sig själv.

Vi påbörjade även tapetseringen och det kommer bli så himla häftigt. Verkligen ett roligt rum. Ett rum man blir glad av. Ska fortsätta ikväll.

Nu är jag hemkommen från Norreport, en inredningsaffär här i Hjo, som hade 50 % rabatt på allt i butiken. Helt min stil så det blev endel tröstshopping. Rean började igår så det var väldigt utplockat men hittade lite mysiga saker. Alltid lika roligt att språka med trevliga Maria som jobbar där.

Kram Helene.

Vardagshjälte

I morses kollade jag på nyhetsmorgon och då pratade dom om vardagshjältar.

Alla har nog någon i sin närhet som gjort något hjältedåd i livet. Jag har min fantastiska pappa.

För många år sedan skulle han göra en vänstersväng med sin traktor och då kom en bil och skulle köra om honom men fick väja ner i diket då pappa svängde. Pappa trodde med engång att det var fel på hans blinkers och sprang ut och kikade men det blinkade så bra så. Gubben i den andra bilen körde med bra fart ner i diket och fastnade med bilen. Min fina pappa, snäll som han är, skulle hjälpa gubben att komma loss och när han pratade med han genom rutan kände han att gubben luktade sprit. Han tog bilnycklarna och ringde polisen. Sen kom det fram att gubben vart på hotellet i Hjo och "bara" druckit en flaska vin. Han var dessutom påväg till Tibro för att hämta sina barn för att sedan åka hem till Karlsborg.

Därför är min pappa min vardagshjälte.
Tänk bara på vad som hade kunnat hända......

Onsdag

Ännu en natt avklarad...

Ja så känner jag inför nätterna nuförtiden. Om jag sover ett par timmar kommer jag ju närmare bebisen. Har väldigt svårt för att sova nu då jag mest ligger och funderar. Hittade denna underbara bilden på vår ena hund Märtha som är morgontröttast i hela världen.

Kram Helene

Sniffa vitpeppar?

Gick idag in i gravidvecka 42.

Kanske skulle prova med att sniffa lite vitpeppar så jag nyser lite? Syster nös ju och då gick vattnet. Är så less på att bara gå och vänta och vänta...

Ni kanske kunde roa mig med en liten gissning? Låt gissa kön, vikt och datum på bebisen. Tack på förhand!

Kramar Helene

1 vecka över tiden...

I morgon har jag gått 41 hela veckor som gravid.

Just nu är jag tung, trött, deppig och förväntansfull. 6 dagar över det beräknade datumet!! Jag tycker att det är lite dumt att man sätter ett specifikt datum. Mycket bättre att man skulle sätta en vecka. 28 september var datumet som vi kände pirr, längtan, nervositet, rädsla och kärlek till. Även fast man visste att datumet bara var preliminärt, plus/minus 2 veckor, så var "vårt" datum mållinjen.....Känns som vi blivit snuvade på något.

Nu känns det mer som att det kvittar hur ont det kommer göra bara det sätter igång.

Alla ni som gått över tiden vet nog precis hur jag känner och ni andra tycker säkert att det här låter hur tramsigt som helst-bebisen kommer ju alldeles snart! Jag vet det!

Men ändå så känns det för jäkligt rent ut sagt.

Var på kontroll nere på Mvc idag igen och mina värden var oförändrade. Sålänge jag håller mig såhär är det ingen katastrof men skulle det stiga kommer man att sätta igång förlossningen.

När jag kom därifrån var jag ännu mer deppig och Robin ville muntra upp mig och frågade om jag orkade åka till Ikea. Älskade älskling. Vi tog det hur lugnt som helst, gick och mös och höll om varann. Vi köpte golv till bebisens lek/sovrum plus massvis med fina saker bland annat en sänghimmel. Det kommer bli såå fint när det väl är klart. Tapeterna är restade så dom vet vi inte när vi får. Så just nu står renoveringen lite still.

Kramar Helene

Grattis till världens bästa pappa!

GRATTIS!!

Idag fyller min älskade pappa år.

Hoppades på att jag skulle givit dig en alldeles speciell födelsedagspresent men..den som väntar på något gott väntar aldrig för länge brukar man säga va?

Älskar dig!

Nu är jag trött på att vänta.

Idéer

Vad idéer man kommer på när man går hemma såhär hela dagarna. Kommer på nya hela tiden. Det är så mycket jag vill göra. Mycket kan jag göra själv men kanske inte nu med mage och högt blodtryck. Jag är en ganska kreativ och självgående människa och är inte rädd för att ta tag i nya projekt. På både gott och ont kan väl Robin tycka.

Trädgårdsarbete är bland det härligaste och mest avkopplande jag vet. Klippa gräset, rensa ogräs, plantera blommor, flytta om krukor, göra nya rabatter. Det gör inget om man får ta i lite, det gillar jag. Tillexempel har vi en "handpöt" till gräsklippare, en sådan utan motor. Den går jag gärna med och kämpar. Superbra träning för övring :) Det gick väl ganska långt in i graviditeten men sen fick Robin ta över då det blev alldeles för tungt.

På vår baksida vill jag ha som en innergård. En insynsskyddad, mysig baksida full med blommor. Men nya idéer ploppar ju upp hela tiden och sådant får väl växa fram lite.

Det härliga med hus är att det alltid finns saker att pyssla och greja med. Och visst är det härligt att drömma och få spara ihop till sådant man verkligen vill göra.

Nu ska jag, syster och älskade Filip på loppis. Ha en fin dag.
Kram H

Soffpotatis och ingen septemberbebis

Det blev ingen septemberbebis.

Fy vilken tråkig dag. Försökte verkligen sova så länge jag kunde idag så klockan gick snabbare. Vaknade vid halv 11 och gick sedan ner och la mig på soffan. Kände med en gång att dagen och jag inte var överens. Jag kände mig tråkig. Tv-tablån på dagarna är också tråkig. Usch! Dessutom fick jag fyra snuttiga ögon som tittade undrande och funderande på mig. Märtha och Wera har ju inte direkt några problem med att ligga i soffan och mysa men promenad är verkligen en höjdpunkt. Jag kände mig som världens tråkigaste matte.

Sen kom sötaste Marre och Agnes och livade upp mig med en "få-tiden-att-gå" present iform av godis och skvaller tidning. Mycket uppskattat! Underbara vän!

Sen var det dags för kontroll nere på MVC. Blodtrycket var oförändrat. Fortfarande förhöjt.

Skulle jag känna "sjukkänsla" nu i helgen ska vi inte tveka på att åka in till förlossningen. Det känns lite konstigt också att inte känna efter för mycket men ändå ta minsta symptom på störta allvar.

Trevlig helg.

Kramar Helene