klockan var ca 07.30. Jag vaknar av att första grattis-SMSet piper i telefonen. Det är mamma. -"GRATTIS STUMPAN DU BLIR INTE ENSAM OM ATT FIRA DENNA DAG ANNIKA ÄR PÅ BB!" (Ja, mamma kunde bara skriva med stora bokstäver.)
Min första reaktion är -det är inte sant! Det är ju en vecka kvar innan bebisen ska komma.
Jag rullade ur sängen, stor som ett hus. Jag hade 11 dagar kvar innan vår bebis "skulle" komma. Självklart blev jag glad men samtidigt var jag ju en hormonjävul och tyckte att nu minsann skulle min bebis också ut!
Jag tog på mig, kopplade hundarna och gick ut på en power walk som mina fötter nästan inte hann med. Jag gick och gick och tänkte nu kanske det sätter igång för mig med! Men inte....Tänk vad roligt det måste sett ut!
Timmarna gick och min och mammas telefon gick på varmgång imellan oss - har du hört något?! Nej.
Jag förberedde mitt födelsekalas jag skulle ha på kvällen och alla mina tankar gick till Annika & Johannes.
Undra vad det blir? Undra om allt går bra? Undra hur bebisen kommer se ut? Undra om den kommit än?
Robin kom hem vid 17 tiden och familjen började strömma in vid 19 tiden. Fortfarande hade vi inte hört något!! Vi började bli nervösa över att det kanske inte gått så bra.
Vi satt som på nålar allihopa med mobilerna i händerna. Samtalsämnet var ju såklart: hur stor är chansen att Annika och Johannes bebis kom/kommer på min födelsedag?
Ca klockan 20 ringer pappas mobiltelefon, det är Johannes, stolt som en tupp, han har blivit pappa åt en helt underbar liten pojke! Vi bölade och skrek av lycka.
Johannes var trött och hungrig och kom hit och åt och visade kort. En pytteliten, svarthårig liten prins var född! Allt hade gått jätte bra.
Filip Karl Nils Wallenius var född, på min födelsedag!
Tänk att det redan gått 1 helt år! Det är inte klokt.
Min första reaktion är -det är inte sant! Det är ju en vecka kvar innan bebisen ska komma.
Jag rullade ur sängen, stor som ett hus. Jag hade 11 dagar kvar innan vår bebis "skulle" komma. Självklart blev jag glad men samtidigt var jag ju en hormonjävul och tyckte att nu minsann skulle min bebis också ut!
Jag tog på mig, kopplade hundarna och gick ut på en power walk som mina fötter nästan inte hann med. Jag gick och gick och tänkte nu kanske det sätter igång för mig med! Men inte....Tänk vad roligt det måste sett ut!
Timmarna gick och min och mammas telefon gick på varmgång imellan oss - har du hört något?! Nej.
Jag förberedde mitt födelsekalas jag skulle ha på kvällen och alla mina tankar gick till Annika & Johannes.
Undra vad det blir? Undra om allt går bra? Undra hur bebisen kommer se ut? Undra om den kommit än?
Robin kom hem vid 17 tiden och familjen började strömma in vid 19 tiden. Fortfarande hade vi inte hört något!! Vi började bli nervösa över att det kanske inte gått så bra.
Vi satt som på nålar allihopa med mobilerna i händerna. Samtalsämnet var ju såklart: hur stor är chansen att Annika och Johannes bebis kom/kommer på min födelsedag?
Ca klockan 20 ringer pappas mobiltelefon, det är Johannes, stolt som en tupp, han har blivit pappa åt en helt underbar liten pojke! Vi bölade och skrek av lycka.
Johannes var trött och hungrig och kom hit och åt och visade kort. En pytteliten, svarthårig liten prins var född! Allt hade gått jätte bra.
Filip Karl Nils Wallenius var född, på min födelsedag!
Tänk att det redan gått 1 helt år! Det är inte klokt.
Moster älskar dig. Grattis på våran dag!
O fy tårarna bara rinner på mig när jag läser.Vilken dag.Det är den absolut finaste o bästa dagen i hela mitt liv.Tänk att man kunde få en sån fin liten Filip o träffa rätt på din födelsedag.Eller rätt o rätt.Men hedanefter måste ni ju faktiskt dela på dagen hur vi än gör..hihi..Nästa gång vi ska in ska vi försöka att uppdatera er bättre lovar!O STORT grattis på din dag oxå systra mi!
SvaraRadera